Sista dagen i september

Hall i Amelies hus. Inredning, interior, snygga hallar.

Sista dagen i september. Den här månaden har vi blivit en mer i familjen. Min sambo har skickat iväg en skulptur till ett gjuteri efter två månaders putsande och äpplen och päron har hamnat på burk. Imorgon tänkte vi fira allt detta med en liten utflykt. Utflyktsmålet är ännu obestämt… Men en mysig lunch och en bra lekplats är familjens stora önskemål..

Idag har vi varit på en öppenförskola och lekt och strax åker vi till farmor för en finsk bastukväll.

Jag önskar er alla en fin och solig helg!

Kram Amelie ♥

hosthall-2l
Vem behöver egentligen byta från pyjamas om man har fått torr blöja och lyckats sätta på sig skorna själv?

hosthall-3l
Min stora envisaste kille ♥
hosthall-4l
Bus bus bus…
hosthall-5l
Från mamma, ett fluffigt blomster moln att ställa på trappen.hosthall-6l

Min Malte

Nyföddfotografering Newborn Photograph Fotograf Amelie von Essen Amelies hus
Min Malte kom till mig den 7 september. Idag är han tre veckor och jag börjar så sakteliga vänja mig vid en vardag med tre små killar istället för två. Malte är en mycket nöjd pojke och sover mycket vid sidan av sina busiga bröder. Han är ett barn som inte på något vis kommer kunna kräva tystnad för att slumra in. Däremot har han haft nästäppa till och från i drygt en vecka. Inte roligt. På något vis är det som värst på natten.. och det har satt sina spår av trötthet dagtid både hos mig och hos Malte.

Förlossningen tog totalt 2 och en halv timme. Från första värk till att ett litet kladdigt mirakel låg på min mage. Allt gick väldigt bra, även om jag har svårt att vänja mig vid att kalla en förlossning som något som ”går bra” med tanke på hur fruktansvärt ont det gör. Men belöningen går ju inte att mäta med något annat.. ♥

Storebröderna Alvar och Valdemar har tagit emot Malte på bästa vis. Det riktigt glittrar i ögonen när Malte är vaken och de får ”titta på hans ögon”. De hjälper mig gärna att klä honom och vill hemskt gärna vara med att byta blöja för att se både det ena och det andra :)

Så min lilla Malte jag välkomnar dig till världen och hoppas du ska trivas i vår galna kreativa familj ♥

// Amelie

Nyföddfotografering Newborn Photograph Fotograf Amelie von Essen Amelies husNyföddfotografering Newborn Photograph Fotograf Amelie von Essen Amelies hus

 

Om att bära på det dyrbaraste…

Gravidporträtt-1LSV

…hur magiskt är inte det? För det är ju bara så abstrakt och magiskt, att ha ett barn utvecklandes i sin mage.

Att bilda familj har på många sätt varit omtumlande. För det första har det inbringat en enorm känsla av tacksamhet. Inför livet. Som vi på intet sätt i många fall har kontroll över. Lika lite har vi kontroll över vart det nya lilla livet tar vägen. Visst är jag fullt medveten om hur mycket jag som förälder kan påverka och uppfostra mitt barn, men vi kan aldrig bestämma hur den här lille ska vara. Den är sin egen, redan från start, och flyger med vinden dit den senare vill. Men dessa första år då jag som förälder har fullt ansvar över mina barn är jag tacksam över och försöker leva så närvarande som möjligt. Förmågan att lyssna, förmågan att förklara och förmågan att våga känna utvecklar jag och mina barn hela tiden tillsammans. Vi lär av varandra och på så vis upplever jag livet i ett lite bredare spektra för en stund. Från min synvinkel som vuxen, och (faktiskt från en helt annan) som barn.

Att vi nu blir en till påverkar oss alla i min lilla familj och på lite olika sätt. I denna vecka 40 känner jag mig mest helt otillräcklig, nervös inför förlossningen och full av förväntan.

Min lilla kille som snart är två och ett halvt år har inte bara en gång drämt till min mage, dunsat ner på den i soffan för att hitta en bekväm mysa-på-mamma-ställning. Han blev överförtjust i babyskyddets ”bas” som han genast såg som sin egen nya stora bil. Jag ser på honom, och ser att det snart är dags för honom att bli en storebror…

Min stora kille som är fyra, klappar mig fint på magen och har givit oss flera namnförslag på vad den lilla skulle kunna heta, Valdemar (samma som lillebror), Emil (Emil i Lönneberga) eller Milou (Tintins hund). Själv har jag ett eget förslag om det blir en pojke. Men inget är ännu bestämt.

Min kära är så fin. Jag ser hur han bubblar av glädje, att det kan vara dags nu, när som helst. Samtidigt vill vi båda två få mycket gjort och på plats innan vi blir en till. Haha och nu är det ju lite väl sent, men ändå har vi sånna tankar kvar.. och jag kan tänka mig att många känner igen sig. Man har den där listan liggandes, på allt som ska göras innan barnet föds. Och hur många blir egentligen klara med den listan? Det skulle jag gärna vilja veta…

Kram och finfin helg till er ♥