Med handen på hjärtat

En liten hälsning från den här lilla familjen.

Som älskar att ta en promenad.

Det är vårt äventyr.

Fy, jag hinner inte alls med… Hinner liksom inte ens tänka ut vad jag vill… Den här våren har vi, som ni vet, renoverat badrum och utöver det har det varit en del jobbuppdrag som min sambo och jag har avhandlat tillsammans. Och tre underbara barn. Som stökar, som vill, som inte vill, som inte vet vad hen vill osv…

I och med att familjen har växt har också problemet med förvaring i detta hus växt… så det är stökigt.

Jag hinner liksom inte med.

Vill ha det fint, men vill heller inte stoppa lek och kreativitet. Kan inte stoppa… :)

Men nu känns det som att jag ser en öppning. En liten. Till lite mer ”vad du vill tid”.

Sen kommer jag då till nästa olösliga ekvation. Att en del av det jag vill kostar peng. Peng som inte finns i min plånbok just nu. Och just nu när jag skriver detta kanske jag ser en utmaning om vad jag ska fortsätta med här på bloggen… att skapa utan peng.

Det jag vill göra är:

Barnens rum
Förvaring till linne
Förvaring till barnens kläder (måste göras om)
Arbetsrummet måste struktureras om med förvaring och kreativ plats för det vi vill pyssla med

I stort sett kan man säga att det rör hela övervåningen. Så jag ska i helgen börja med moodboards och mindmaps till detta. Det känns så kul!

Det som också känns gött är att det är maj. Maj och sol = Lite enklare, lite varmare och lite vackrare.

I helgen som var gjorde vi denna lilla utflykt, som ni ser på bilderna, till Horsviks gård som ligger på en liten udde vid Nyköpings skärgård. Det är underbart att få känna att bara det där lilla, en promenad med picknick tillsammans, kan betyda så mycket för barnen.

– Det var sååå jätteroligt! utbrast min snart 5-åriga son när vi hade kommit hem till morfars hus igen. Han var helt uppspelt av alla får, berghällar och gamla övergivna hus.

Kram till er som kikar in här ♥
//Amelie

Amelie von Essen, fotograf familjeutflykt, livet på landet

En chokladhund…

Amelie von Essen, Ameisehus

Vi har spenderat några dagar hos min pappa på landet utanför Nyköping. Jag och barnen har mest ägnat oss åt pulkaåkning och god mat.

Det är alltid väldigt inspirerande att besöka pappa och hans fru Dollan. De driver tillsammans en cateringfirma och har nu även rustat upp deras fårlada till en fantastisk bröllopslokal. Just nu bygger de ett komplett restaurangkök i ladan som de ska använda till sin cateringverksamhet och till bröllopsmiddagar i ladan.

De har tre busiga hundar, Curry, Deja och Essan som är mörkbrun. Valdemar som är två år har helt själv kommit på att hon ska kallas chokladhunden. Det är fortfarande ingen av oss andra som börjat kalla henne det men titt som tätt hör vi Valdemar fråga – Var är chokladhunden?

Nu är vi hemma igen och vi har inga spikade planer för helgen ännu. Det blir nog lite lek-dater och kanske provar ett nytt brödrecept som jag har kommit över… banan och valnötter.. umm

Kram och trevlig helg önskar jag er!
// Amelie

Kockens hylla…

Kreativt kaos ♥

Älskar den här lilla fotpallen och mina tankar vandrar alltid iväg till någon disney-film.. Skönheten och odjuret typ..

Kladhunden… (som han säger det)

Stor och liten..

Se upp i backen!

Den där blicken, så allvarlig…

Hej då..

Min Malte

Nyföddfotografering Newborn Photograph Fotograf Amelie von Essen Amelies hus
Min Malte kom till mig den 7 september. Idag är han tre veckor och jag börjar så sakteliga vänja mig vid en vardag med tre små killar istället för två. Malte är en mycket nöjd pojke och sover mycket vid sidan av sina busiga bröder. Han är ett barn som inte på något vis kommer kunna kräva tystnad för att slumra in. Däremot har han haft nästäppa till och från i drygt en vecka. Inte roligt. På något vis är det som värst på natten.. och det har satt sina spår av trötthet dagtid både hos mig och hos Malte.

Förlossningen tog totalt 2 och en halv timme. Från första värk till att ett litet kladdigt mirakel låg på min mage. Allt gick väldigt bra, även om jag har svårt att vänja mig vid att kalla en förlossning som något som ”går bra” med tanke på hur fruktansvärt ont det gör. Men belöningen går ju inte att mäta med något annat.. ♥

Storebröderna Alvar och Valdemar har tagit emot Malte på bästa vis. Det riktigt glittrar i ögonen när Malte är vaken och de får ”titta på hans ögon”. De hjälper mig gärna att klä honom och vill hemskt gärna vara med att byta blöja för att se både det ena och det andra :)

Så min lilla Malte jag välkomnar dig till världen och hoppas du ska trivas i vår galna kreativa familj ♥

// Amelie

Nyföddfotografering Newborn Photograph Fotograf Amelie von Essen Amelies husNyföddfotografering Newborn Photograph Fotograf Amelie von Essen Amelies hus

 

Om att bära på det dyrbaraste…

Gravidporträtt-1LSV

…hur magiskt är inte det? För det är ju bara så abstrakt och magiskt, att ha ett barn utvecklandes i sin mage.

Att bilda familj har på många sätt varit omtumlande. För det första har det inbringat en enorm känsla av tacksamhet. Inför livet. Som vi på intet sätt i många fall har kontroll över. Lika lite har vi kontroll över vart det nya lilla livet tar vägen. Visst är jag fullt medveten om hur mycket jag som förälder kan påverka och uppfostra mitt barn, men vi kan aldrig bestämma hur den här lille ska vara. Den är sin egen, redan från start, och flyger med vinden dit den senare vill. Men dessa första år då jag som förälder har fullt ansvar över mina barn är jag tacksam över och försöker leva så närvarande som möjligt. Förmågan att lyssna, förmågan att förklara och förmågan att våga känna utvecklar jag och mina barn hela tiden tillsammans. Vi lär av varandra och på så vis upplever jag livet i ett lite bredare spektra för en stund. Från min synvinkel som vuxen, och (faktiskt från en helt annan) som barn.

Att vi nu blir en till påverkar oss alla i min lilla familj och på lite olika sätt. I denna vecka 40 känner jag mig mest helt otillräcklig, nervös inför förlossningen och full av förväntan.

Min lilla kille som snart är två och ett halvt år har inte bara en gång drämt till min mage, dunsat ner på den i soffan för att hitta en bekväm mysa-på-mamma-ställning. Han blev överförtjust i babyskyddets ”bas” som han genast såg som sin egen nya stora bil. Jag ser på honom, och ser att det snart är dags för honom att bli en storebror…

Min stora kille som är fyra, klappar mig fint på magen och har givit oss flera namnförslag på vad den lilla skulle kunna heta, Valdemar (samma som lillebror), Emil (Emil i Lönneberga) eller Milou (Tintins hund). Själv har jag ett eget förslag om det blir en pojke. Men inget är ännu bestämt.

Min kära är så fin. Jag ser hur han bubblar av glädje, att det kan vara dags nu, när som helst. Samtidigt vill vi båda två få mycket gjort och på plats innan vi blir en till. Haha och nu är det ju lite väl sent, men ändå har vi sånna tankar kvar.. och jag kan tänka mig att många känner igen sig. Man har den där listan liggandes, på allt som ska göras innan barnet föds. Och hur många blir egentligen klara med den listan? Det skulle jag gärna vilja veta…

Kram och finfin helg till er ♥

 

 

Kan man ha det så sjukt?

VInterfint, vinter, naturbilder

Det började med att på natten före julafton väckas av att min treåring jämrade sig i sängen. Ibland gör han det och det är bara en mardröm. Men efter några handstrykningar den här gången, som inte hjälpte ett dugg, så såg jag till min förfäran en svullnad på halsen precis under örat i storlek av en mandarin. Hjärtat började banka och jag sprang ner med Alvar direkt till min sambo, min bro och hans fru, som var här för att fira jul. Det blev en tur till akuten och efterföljande fyra återbesök. Diagnosen var halsfluss med svullna lymfkörtlar som hade en ovanligt stor svullnad. Idag är körtlarna nästan helt normala, ca en cm svullna. Vi upptäckte faktiskt i efterhand att man kunde se svullnaden, som blev ännu större, redan på bilden längst ner i det här inlägget.

Nyår i mjukisar
Lagom till nyår fick jag vinterkräksjuka, nyårsplanerna blev inställda och vi firade med tackos i mjukisar och en snurrande tvättmaskin i bakgrunden. Fyra dagar senare var det dags för dagis. Dom gick en dag, sen var det Alvars tur att ta över stafettpinnen på kräksjukan. Han skickade över sjukpinnen i form av en vecka feber hos minstingen. När det sedan äntligen var dagisdags igen för båda två blev även detta ett fiasko. Dag nummer två vaknar Alvar upp prickig som en prickig korv. Hej vattkoppor.

Sjuka, på sjuka, på sjuka
Någonstans i detta har allt annat kommit på paus eller i alla fall hackats upp till en pyttipanna. Jobb, städning och matlagning. Likaså blogg och Instagram. Märks kanske inte jätte mycket här, än så länge brukar jag ha mellan en till två inlägg i veckoån, men jag brukar vara flitigare på Instagram… Så jag bara kände att nu måste jag skriva om’et och ge en förklaring till min tystnad :) Och kanske är det så att jag njuter lite granna av denna digitala paus också. Laddar batterier på all plan lixim. Snön ligger stilla som ett vitt gnistrande täcke runt omkring oss. Solen är för ovanlighetens skull generös. Men minusgraderna som är upptill 15 får oss att stanna inne… förutom kortare promenader.

Jag hoppas ni kan njuta lite mer än vi av denna fina vintertid just nu! För oss kan året 2016 bara bli bättre ;) Nu siktar vi framåt på förhoppningsvis friska tider!

Massa kramar Amelie

Vinter-3L Vinterfint, vinter, naturbilder
Vinter-1L

Check på pepparkaksbaket

Pepparkakor, pepparkaksbak, jul, julbak.
Nu är det jullov! Och vi ska bara vara! Eller vänta nu, vi ska fixa julgran, vi ska städa, viska handla, vi ska baka, viska laga, vi ska handla, vi ska packa, vi ska rimma vi ska… bara vara… Okej, vi ska inte bara vara, vi ska göra en massa. Men vi ska göra det i lugn takt och med resan som målet. Under resan ska vi vara tillsammans och framförallt ha roligt! Det tummar jag mig själv på :)

Det har varit fullt upp sista tiden, jobb och sjukdomar har hägrat, men det vi hunnit med är i alla fall ett litet pepparkaksbak. Perfekt att göra ihop med dom små. Min treåring klarade hela proceduren på egen hand och min småtting försökte större delen av tiden få degen att fastna på kaveln istället för tvärt om som det brukar vara, att man blir lite sur när degen inte ligger kvar på bänken typ… :)

Trevlig kväll!

Pepparkakor, pepparkaksbak, jul, julbak.
Pepparkakor, pepparkaksbak, jul, julbak.
”Det blir vackert, mamma… ”

Pepparkakor, pepparkaksbak, jul, julbak.
Pepparkakor, pepparkaksbak, jul, julbak.
Pepparkakor, pepparkaksbak, jul, julbak.
Pepparkakor, pepparkaksbak, jul, julbak.…när stormen har lagt sig.. ♥